Mekaniska tätningar

Nötningskorrosion av axel eller skyddsfoder uppstår vid användning av de flesta dynamiskt designade tätningarna som är bestyckade med o-ring eller PTFE-kappa som sekundärtätning. Fram- och tillbakarörelsen av sekundärtätningen resulterar i så kallad nötningskorrosion (foderslitage)!

I en stationärt designad mekanisk tätning är fjäderpaketet (A) placerat på den stationära (stillastående) delen av den tätningen. Huvudskillnaden är att fjäderpaketet kompenserar för vinkelavvikelsen mellan glandern och den stationära glidytan endast en gång under installation. Efter denna engångsjustering står tätningen still och roterar utan axiella rörelser.

Pålitligheten förbättras dramatiskt

Resultatet blir att den ekonomiska effektiviteten förbättras. Besparingar görs i och med minskade produktionsavbrott, underhållskostnader och eliminering av behov av att köpa dyra foder.

Fjäderpaket utanför mediat undviker att fjädrarna sätter igen i media med slam eller partiklar (A). Vibrationsdämpande montering av glidringar (B) garanterar bästa möjliga skydd av den sekundära glidringen genom att metall inte kommer i kontakt med glidytan. Därigenom elimineras överföring av pump- eller axelvibrationer till glidytorna.

Kostnadsbesparingar tack vare högre tillgänglighet

Tryckbalansering erbjuder längre drifttid. Obalanserat resulterar i mer tryck, mer glidyteslitage, kortare drifttid. Om en mekanisk tätning inte är hydrauliskt balanserad, kommer hela det hydrauliska trycket i processen att verka på tätningsytorna. Detta är utöver det nödvändiga tryck som fjäderpaketet åstadkommer, vilket redan är designat i tätningen. En obalanserad tätning kommer därför alltid att ha extra onödig kraft på tätningsytorna, vilket minskar tätningens drifttid. Balanserade tätningar erbjuder istället mindre tryck, mindre glidyteslitage och därigenom längre drifttid. Detta faktum har uppmärksammats under lång tid av de kända API-specifikationerna 610/682, i vilka tryckbalansering är ett krav och specificerat för alla applikationer.